Att 6 miljoner judar mördades i förintelsen är de allra flesta varse om, men att nazisterna också tog uppemot en halv miljon romers liv är för många okänt. Med detta sagt, har romerna alltid varit ett förföljt folk, inte minst i Sverige. Romernas språk, romanin, har på grund av detta även det setts ned på och riskerar utan åtgärder att dö ut. Som ett försök att bevara romanin erkändes det därför år 2000 som nationellt minoritetsspråk i Sverige. Frågan är dock om statusen som minoritetsspråk enbart är just en titel eller om den kommit att innebära en förbättrad situation för romerna. Vad utlovar egentligen lagen för romanin och hur ser situationen ut idag i jämförelse med innan utnämnelsen till minoritetsspråk?
Alltså, romernas situation i Sverige har sedan de på 1500-talet immigrerade hit fullständigt genomsyrats av förtryck - något som Irka Cederberg, Monica Boye-Mølier och Owe Ronström beskriver i artikeln ”romer” (Nationalencyklopedin, 2021-03-11). I artikeln tas flera exempel upp gällande den diskriminering som romerna tvingats utstå. Däribland finner vi steriliseringslagen år 1934 med motivet att ”sanera den svenska folkstammen” samt det faktum att romska barn stod utan grundskoleutbildning fram till år 1959. Än idag utsätts romer dagligen för hatbrott, något som gjorde sig särskilt tydligt efter 2013 års avslöjande. Händelsen beskrivs av Lars-Erik Taubert i artikeln ”Polisen kartlägger romer i stor databas” som finns publicerad på SVTs hemsida sedan 23 september 2013. Taubert uppger i artikeln att det rört sig om en av skånepolisen olaglig kartläggning av över 4000 romer. Med andra ord har romerna under hela sin vistelse i Sverige setts ned på, och detsamma gäller deras språk, något som regeringen vittnar om i en rapport från 2017. I rapporten, vid namn ”Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik”, förs nämligen det faktum att många fortfarande ser minoritetsspråken som av lägre status på tal. Även hur språken under en lång tid utsatts för assimileringstryck nämns.
Delvis som ett resultat av detta förtryck av romer och övriga minoriteter förklarades romani år 2000 till ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. År 2009 beskrevs sedan de rättigheter som talarna av Sveriges minoritetsspråk är berättigade till i språklagen (2009:900). Lagen stiftades, enligt regeringsrapporten ”Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik”, som ett sätt för att ”främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken” och ”motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna”. I språklagen (1 kap. 8 §) förklaras därmed hur de nationella minoritetsspråken skall främjas och skyddas, på ansvar av det allmänna. Även att de nationella minoriteterna skall ges möjlighet att lära sig, utveckla och bruka sitt minoritetsspråk finns med i lagen (1 kap. 14 §). Ett exempel på detta är hur talarna av samtliga minoritetsspråk har rätt till modersmålsundervisning på sitt språk.
Sedan år 2009 finns således språklagen implementerad för att bevara romanin. Frågan som därmed kan ställas är vilken faktisk betydelse som denna lag har haft för romanin och dess talare. I regeringsrapporten ”Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik” utreds just denna fråga. I rapporten betonas bland annat hur det, på grund av det stigma som fortfarande åvilar romer i Sverige, är förhållandevis få romska föräldrar som utnyttjar rätten för deras barn att få modersmålsundervisning på romani. En rättighet som regeringen, enligt rapporten, fastställt genom att ge Södertörns högskola till uppdrag att utbilda modersmålslärare i just romani. I Institutet för språk och folkminnens delrapport ”Språkcentrum för nationella minoriteter” (u.å) framhålls samtidigt hur många romer saknar information om rätten till modersmålsundervisning. I samma rapport understryks också vikten av ett för romanin, språkrevitaliserande arbete eftersom vissa av dess varieteter riskerar att dö ut. I regeringsrapporten lyfts även förslag gällande rätt till förskola och äldreomsorg på romani - något som redan finns tillgängligt för talare av tre av de övriga minoritetsspråken.
Sammanfattningsvis kan det sägas att statusen som minoritetsspråk för romerna och romanin framför allt inneburit en större prioritet i regeringens dagordning. Det pågår numera nämligen en ständig diskussion om vilka åtgärder som kan tas vid för att bevara och främja romanin - åtgärder som dessutom utvärderas. Situationen har därmed förbättrats i och med statusen samtidigt som det naturligtvis fortfarande finns mycket på förbättringsfronten vad gäller Sveriges minoritetsspråksarbete.