Det smutsiga gör oss renare!
Senaste gången jag såg någon dö var igår. Jag såg de blåa ögonen som slocknande och fingrarna som stelnade. Gråa kompakta moln lade sig som ett täcke över mitt inre, men trots att obehaget spred sig hela vägen till mina tår ville jag fortsätta titta. Det här är inget ovanligt. Det är standard. Jag skulle till och med säga att det är höjdpunkten på dygnet. Det låter kanske skumt, men när jag utsätts för det här underhållningsvåldet finner jag ett inre lugn och känner mig avslappnad.
Redan under Antiken fanns det en gammal grek som pratade om den här typen av känsla. Han hette Aristoteles och kallade det för katharsis. Han menade att vi genomgår en inre rening när vi lider med en person eller känner oro för att själva drabbas av något hemskt. Aristoteles menar alltså att underhållningsvåldet kan rena oss. Jag håller med och en enkel förklaring till katharsis är att dagens filmer och spel endast är en efterbildning av verkligheten. När vi tittar på underhållningsvåld finns det en medvetenhet om vår säkerhet i den mjuka soffan. Istället för att få magsår av fjärilarna i magen ger de oss nästan en fridfull känsla, samtidigt som de i oväntade rörelser kittlar oss och får det svårt för rumpan att sitta still.
Jag kan också gå så långt att påstå att den här njutningen som jag fick igår kväll är viktig för vår hälsa. Vi flyr verkligheten och tar en paus från skrikande familjemedlemmar, svåra skolarbeten, stressande jobb, översociala vänner och tidskrävande hushållsuppgifter. Men är det inte så att underhållningsvåldet ger människor inspiration till att begå mer våldsamma brott? Nja, skulle knappast säga att dagens generation är mer våldsam än under någon annan tidsperiod. På Aristoteles tid tillbringade man dagarna åt att hugga ihjäl varandra och då var antikens underhållningsvåld lika tamt som en nyfödd kattunge till skillnad från dagens skräckinjagande lejon.Kanske är det så att kriminellas tillfredställelse från filmer ersätter lusten av spänning,som annars kommer från det verkliga våldet?
Jag tror även att via hemska filmscener, utökar vi vår förmåga att inse att det både finns godhet och ondska i vår värld. Igår när jag såg livet rinna ur en människa insåg jag att livet inte alltid kommer vara en dans på rosor. Jag blev påmind om min egen dödlighet och genom att inse det tror jag vi finner en balans i livet. Man blir mer ödmjuk för det man har och man accepterar och lär sig av både framgångar och motgångar. Det vackra och det grymma. Så sätt dig ner och titta på en våldsam film. Ta något att äta och njut. Bli renad!
06/12–2020