Att läsa böcker kan ibland kännas monotont, långtråkigt och meningslöst. Som en vanlig människa är det svårt att välja att titta på en hög med svartvita papper, istället för att titta på en färgglad film. Men det finns böcker som är värda att läsa, oavsett utbudet på våra skärmar. Nu kommer jag fördjupa mig i böckerna “Störst av allt” av Malin Persson och Ondskan av Jan Guillou. Temat jag kommer cirkulera kring är lite om hur dessa berättelser är skrivna, varför och vilka följder det får. Vi börjar med en kort sammanfattning av Böckerna
I “Störst av allt” är Maja huvudkaraktären. Hon är arton år, bor i Stockholm och går på Djursholms allmänna gymnasium. En dag utförs det en skolskjutning där Maja är delaktig tillsammans med sin rika pojkvän Sebastian. Hon blir åtalad och I boken får man ta del av rättegången samt en mängd tillbakablickar innan skolskjutningen. Jag hävdar att en sådan händelse är något bland det sorgligaste och allvarligaste som kan hända. Det är spännande att läsa om den här fullskaliga tragedin i det svenska överklassamhället.
Huvudkaraktären i Ondskan heter Erik. Erik är en tonåring vars far systematiskt misshandlar honom för egentligen ingen anledning alls. I novellen blir Erik relegerad från sin skola på grund av att ha lett ett ungdomsgäng och tvingas därför gå och bo på en skola som drivs av pennalism där de äldsta har makt och får göra egentligen vad de vill mot de yngre, de innebär allt från att ge befäl till att slå ner dem om de så önskar. Boken bygger då på hur Erik självständigt kämpar emot denna hierarki och pennalism.
Den första likheten jag lägger märke till är huvudpersonerna. Huvudkaraktären Maja i “Störst av allt” och Erik i “Ondskan” är båda unga. Båda utför olagliga handlingar Jag får känslan att Erik har det svårt psykiskt, till exempel att han utför handlingar som han egentligen hade låtit bli att göra. Jag som är ung tycker det är intressant att fördjupa mig in i andra ungas människors tankar och beteenden. Jag tror det viktigt att läsa böcker där man får lära känna huvudpersonen och kanske de viktigaste bi-personerna. På så sätt får man en djupare förståelse för andra människor samtidigt som man utvidgar sin världsbild. Dessutom bor båda huvudpersonerna i Stockholm. Detta gör att jag som stockholmare kan känna igen vissa delar där berättelserna utspelar sig. När det gäller att hitta en skillnad blir den lite mer diffus. Ena likheten jag tidigare nämnde var att båda utför olagliga handlingar. Skillnaden jag lägger märke till är att Erik passar in i sina olagliga handlingar medan Maja inte gör det. När jag läser Störst av allt får jag ta del av alla tankar som går runt i huvudet på Maja. Hela rättegångsprocessen handlar om henne och de tillbakablickar som kommer med jämna mellanrum handlar också om tonårstjejen. Utifrån vad jag har läst har jag inte fått någon förklaring på varför hon utförde skolskjutningen tillsammans med Sebastian. Jag tror en stor del av förklaringen till skjutningen är Sebastian. Han kändes som “ledaren”. Tittar vi istället närmare på Erik är han ledaren i gänget och jag kan lättare förstå mig på hans handlingar. Erik har haft en tuff uppväxt där han blivit misshandlad av sin pappa. Därmed har jag det lättare att säga att den kriminella världen passar bättre in på honom än vad den gör på Maja.
Det är två intressanta böcker. Vi ser att dem har filmatiserats. Ondskan till en film, och störst av allt till en serie. Och när det kommer till att skapa intresse hos läsaren är det såklart viktigt att ha en bra berättelse, men det gäller även att ha en genomtänkt uppbyggnad av sin bok för att skapa det här intresset. Nu går jag in på hur ondskan är boken.
Ondskan är skriven i förstaperson, detta tycker jag spelar en stor roll då en viktig del av berättelsen är Eriks tankar och hans speciella tillväga sätt att hantera exempelvis den regelbundna misshandel eller de grova kränkande scenariona han utsätts för. Detta tankesätt Erik har skulle vara mycket svårt att greppa om det inte var så att man fick ta del av dessa tankar. Genom detta skrivande får man också reda på att Erik är en väldigt intelligent, reflekterande och känslofull människa, inte bara den här stenhårda slagsmaskinen som alla på skolan ser honom att vara. Skrivandet i förstaperson anser jag därför vara en nyckel till att ge huvudkaraktären mer djup.
Störst av allt skrivs också i förstaperson, och precis som med ondskan får man en djupare förståelse för huvudpersonen. När det kommer till Störst av allt, skrivs den även i en bruten kronologi, och på ett sätt som ökar spänningen. Den börjar inte med ett mord och slutar inte med ett gripande som en del kriminalromaner handlar om, utan istället börjar den med att den här skolskjutningen har skett och den skyldige redan är utpekad, dvs maja. För att vara konkret, så ger första sidan en kort inblick i skolskjutningen. Sen går den vidare direkt till rättegångsprocessen utan att vi fått någon tydlig förklaring om vad som har hänt. Därefter får man med jämna mellanrum tillbakablickar som ger läsaren förståelse för hur Maja, som egentligen är en vanlig tjej kunde hamna i den här rättssalen.
Där skiljer sig de två böckerna. Jag tror att Störst av allt inte skulle vara lika spännande skriven i rak kronologi, då skulle ju läsaren få reda på svaret direkt och sedan sitta igenom en lång rättegång vilket gör att en bruten kronologi ökar spänningen. Ondskan däremot skulle jag säga inte har några fördelar med att skriva på det sättet och är därför skriven i rak kronologi istället. Men det är intressant hur det ”optimala” sättet att skriva en berättelse på varierar beroende på vad den kommer att handla om.
Största av allt börjar även mitt i händelsen. Det kallas för In medias res (latin, och betyder "i händelsernas mitt" ). Det är ett berättargrepp som innebär att berättelsen börjar mitt i händelsen, ofta är det vid början då svårt att begripa exakt vad som pågår men helheten sätts sedan ihop ju mer man läser.
Jag tror att ifall man är omedvetande om vad som hänt, väcker ens intresse för att man vill få reda på mer. I början saknas information, men därefter får läsaren information av rättegången samt de tillbakablickar som läsaren får ta del av. Med tiden får man en bättre bild av skolskjutningen. Den här brutna kronologin skapar en ständig variation och en fascinerande spänning i boken. Tittar vi istället på Ondskan med rak kronologi, skapas spänning i form av att man undrar vad som kommer att hända, och inte vad som har hänt. Det är intressant att det går att skiva böcker på olika sätt, för att skapa det här intresset.
Jag kan även tillägga att parallellt med att man läser störst av allt, får man en bra bild av hur en rättegång går till, vilket i alla fall ökade mitt intresse. Aldrig tidigare har jag fått en så tydlig inblick i hur det ser ut i domstolen och hur saker går till, och det är någonting som författaren Malin Persson verkligen har lyckats bra med den.
Jag vill återgå lite till vilka fördelar det är med att skriva en bok i förstaperson. Därför att det bör upplysas att när man ger huvudpersonen så mycket fokus kan man gå miste andra djupa karaktärer. En del av karaktärerna i Ondskan hade det varit roligt att få förstå på ett djupare plan. Då syftar jag främst på huvudantagonisten Johan som var ordförande i rådet. Eleverna i rådet var då de som hade mest makt över andra elever på skolan. Men min poäng är att genom detta sätt att skriva kan vissa personer lämnas ensidiga och platta. Jag måste också nämna att det självklart behövs platta karaktärer i en bok, detta för att kunna skapa stereotyper och egentligen bara för att bygga upp berättelsen. Att skriva i första person kan alltså ge en djupare huvudkaraktär men samtidigt lämna mindre utrymme för de andra karaktärerna att blomma så att säga, man får läsa och se vilken skrivstil man själv föredrar.
Jag vill också säga att när en bok skrivs i första person så tenderar språket att bli mer avslappnat eftersom det är någons tankar som översätts till papper.
Jag har nu reflekterat kring böckerna Ondskan och Störst av allt. Jag gick igenom fördelar och nackdelar med att skriva i förstaperson men också vilka effekter det kan ha på språket, jag skrev om vad rak- och bruten kronologi bidrar med till en berättelse och när man kan föredra en av dem över den andra.
Tack för att ni läste!