Den första versionen av den gamla klassiska texten Frankenstein publicerades av Mary Shelley 1818. I boken möter du den unga forskaren Victor Frankenstein, som blir besatt av sitt projekt att skapa liv. Med hjälp av den dåtida tekniken och vetenskapen lyckas han med sina avsikter att skapa en levande varelse, men när han väcker den till liv ryggar han tillbaka från sin skapelse. Varelsen utvecklar själv sin egen identitet och kan både tänka och känna.
Trots att det litterära verket skrevs på 1800 talet tycker jag att historien är relevant i dagens samhälle. Vi håller nämligen på att att skapa liv. Det gör vi med artificiell intelligens. Till en början kommer Artificiell intelligens driva samhällsutvecklingen under en lång tid framöver. Lampor som känner av när dem ska tändas och när dem ska släckas, självkörande bilar, datorer som löser problem och robotar som kan tillverka och transportera produkter. Här finns det stor potential till samhällsutveckling som kan ytterligare underlätta vår vardag. Däremot finns det farhågor med artificiell intelligens. Till exempel att vi skapar robotar som kan utveckla sin egen identitet och kan både tänka och känna, precis som varelsen i Frankenstein.
Något som jag tyckte var intressant både i boken och i filmen är att det framgår inte att Victor Frankenstein funderade på vilka konsekvenser hans arbete kunde få. Tänkte han aldrig på att han skulle kunna skapa en dödsmaskin? Och varför ens göra varelsen så stor? Det skulle varit betydligt smartare att börjat med en mindre varelse som han kan hantera. Det här med att tänka på konsekvenserna gäller även för oss människor. Vi behöver tänka igenom noga vilka konsekvenser vår artificiell intelligens kan orsaka innan den tekniken sprids över hela världen.
En annan sak som vi i dagens samhälle kan ta med oss från Frankenstein är att tänka på hur vi människor väljer att agera mot det som är främmande. Boken handlar nämligen om en del om hur mänskligheten agerar när den stöter på varelsen. Ett exempel är när varelsen gömmer sig hemma hos en relativt fattig familj. I familjen är dem kärleksfulla mot varandra och varelsen vill också känna kärlek. Han gör goda gärningar i hemlighet åt familjen för att hjälpa till. En dag när familjen ser monstret blir de rädda och skrämmer iväg honom. Monstret känner sig ensam och utanför. Jag som läsare sympatiserar med monstret och börjar nästan tycka illa om mänskligheten som behandlar monstret på ett sådant dåligt sätt. Monstret är från början snällt och har inga onda avsikter, men på grund av hur människorna behandlar honom blir han ond. Den lärdomen vi människor kan ta från det är att vi inte kan ha förutfattade meningar om varandra endast på grund av ens utseende.
För att avrunda måste jag erkänna att jag innan jag läste boken samt såg filmen trodde jag att monstret var Frankenstein. Sen insåg jag att det var människan Victor Frankenstein som skapade monstret. Alltså visade det sig att jag hade fel. Eller hade jag verkligen det? Ju mer jag tänker på det kanske jag ändå hade rätt från början? Kanske var Victor Frankenstein monstret ändå? Det var Victor som skapade varelsen utan att tänka på konsekvenserna och genom människans taskiga beteende och hat mot varelsen så hämnades den. Jag har full förståelse för allt som varelsen gjorde i historien. Det var alltså mänskligheten som gjorde gjorde misstag. Dessa misstag får inte återupprepas i verkligheten när vi nu med hjälp av artificiell nitlegens kan skapa liv. På riktigt denna gång.
21/06 - 2021