Bangladesh är ett av världens mest befolkningstäta länder. I landet bor det nästan 1 200 invånare per kvadratmeter. När jag tittar på landets befolkningspyramid genom historien så ser jag att landet långsamt men säkert går in i en ny fas.
På 1900-talet hade Bangladesh en snabb befolkningsökning. Från 1965 till 1995 så fördubblades befolkningen från 60 miljoner till 120 miljoner, men på senare år har ökningen saktats ner, och enligt en prognos från globalis kommer landets befolkningsantal så småningom minska. Det här beror på att landet utvecklas och förändras.
fall vi tittar på den demografiska transitionsmodellen kan man se vart landet ligger någonstans beroende på hur befolkningsutvecklingen ser ut, har sett ut, men även hur den kommer se ut. Den demografiska transitionsmodellen visar att när landets befolkningstillväxt börjar avta, så är landet djupt in i fas 3 eller i fas 4 och eftersom bangladeshs befolkningstillväxt har börjat sakta ned så skulle jag placera bangladesh långt in i fas tre. Att man på senare år har börjat föda färre barn beror på att samhället utvecklas.
På 1900-talet var landet ett mindre utvecklat land. Det fanns inga äldreboenden, så därför behövde man föda många barn som sedan kunde ta hand om dem gamla. Bangladesh är även ett bördigt land och många arbetar inom jordbruket. Alltså så var många barn en fördel eftersom dem kunde hjälpa till med jordbruket. Att man födde mer än två barn upp till sju barn ledde det till en ökad befolkning eftersom födelsetalet då blev högre än dödstalet. Jag skulle säga att landet då befann sig i fas två, eftersom en kraftig befolkningsökning stämmer bra överens med fas två i den demografiska transitionsmodellen.
Idag ser Bangladesh lite annorlunda ut. Idag anser jag att landet ligger långt in i fas tre. Det beror på att samhället har utvecklats. Idag finns det vägar. Det finns människor som har jobb. Det finns el och tv i princip alla hus. Flickor och pojkar går i skolan och blir vaccinerade gratis och barnmorskor hjälper till vid förlossningarna. Idag föder varje kvinna genomsnittligt 2,1 barn. Kvinnorna i Bangladesh har fått bättre tillgång till vård, större möjlighet att utbilda sig och försörja sig utanför hemmet. Att kvinnans situation i landet har utvecklats leder till att de hellre väljer att ha arbete och ett gott liv, än massa barn. Dessutom har mänskliga rättigheter skapat valmöjligheter för kvinnor att skaffa barn senare i livet.
Att Bangladesh har fått bättre levnadsvillkor beror på många saker. Till exempel så har Bangladesh utvecklat en stor textilindustri som sysselsätter många invånare och som gör landet rikare. Många bangladeshare har även sökt arbete i andra länder och sedan skickat hem inkomsten. Dessutom så har många organisationer försökt förbättra situationen i Bangladesh. Även fast Bangladesh har fått bättre levnadsstandard så är landet fortfarande fattigt. Enligt globalis så arbetar omkring två tredjedelar fortfarande inom jordbruket, men att marken ägs av få människor. Dessutom så är dricksvatten en bristvara, trots att Bangladesh har gott om vatten.
Fastän att landet fortfarande är bland de fattigaste länderna så anser jag att landet har möjligheterna att utvecklas snabbt i rätt riktning. Dock så kan externa effekter ändra ett lands framtid mycket negativt. Exempel på externa effekter är till exempel krig, dock så är riskerna små. Däremot är Bangladesh ett sårbart land när det gäller översvämningar som kan förstöra många hem och orsaka många dödsfall. Tyvärr så kommer den globala uppvärmningen vara en orsak till ännu mer översvämningar och ännu kraftigare stormar. Politiken i Bangladesh är även en stor påverkan på hur framtiden kommer kunna se ut.
Personligen tror jag att landets framtid ser bra ut. När jag tittar på gapminder så ser man att landet hela tiden blir bättre och bättre, frågan är bara hur snabbt landet kommer utvecklas i framtiden. Ifall jag tittar på en prognos på hur befolkningspyramiden kommer se ut i framtiden så ser jag att befolkningen minskar, men på ett mer kontrollerat sätt än till exempel Japan. Japan har en kraftig minskning vilket leder till att man plötsligt har många mer gamla än yngre. Dock så är japan ett rikt land som har bättre förutsättningar att klara av en befolkningsminskning än ett fattigt land som Bangladesh. Bangladeshs befolkningsminskning kommer däremot dröja 37 år innan en negativ befolkningstillväxt.
De senaste åren har Bangladesh utvecklats mycket och ifall landet fortsätter att producera effektivt, fortsätter att utveckla sjukvården, sanitetsförhållanden och utbildningen så kommer landet utvecklas ännu snabbare. Jag tror att landet inom snar framtid kommer befinna sig i fas 4 då både dödstalen och födelsetalen är relativt låga.